Nosework Klass 3 TSM – en gömma från diplom igen… men vilken tävlingskänsla vi hade!

Vi tävlade nyligen Nosework Klass 3 TSM en bit från Uppsala, och återigen var vi bara en gömma från diplom. Flixie var fantastisk i både inomhus-, utomhus- och fordonssök där vi dessutom tog en tredjeplacering – men behållarsöket bjöd på en felmarkering som gav oss en viktig lärdom inför kommande Nosework-tävlingar.

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det nu, men jag säger det igen: vi var en gömma från diplom. Igen. 😅

Min senaste Nosework Klass 3 TSM-tävling blev en sån där dag som både känns fantastisk och frustrerande på samma gång. För även om vi missade diplomet den här gången också, så var det samtidigt en av de där tävlingarna där jag verkligen kände att vi hör hemma i klass 3.

Flixie var på, jag var på, och vi satte tre av fyra moment med en riktigt bra känsla.

Och ändå… behållare. Alltid dessa behållare!

En tävling som egentligen kändes helt magisk

Det fina med den här tävlingen var att jag hade en så bra känsla redan från start. Flixie kändes fokuserad, trygg och målmedveten – som att hon gick in i varje sök med inställningen:

“Okej matte, nu jobbar vi, det här är det roligaste som finns”

Vi satte inomhussöket, vi satte utomhussöket och vi satte fordonssöket. Och inte bara det – i fordonssöket lyckades vi dessutom få en tredjeplacering!

Det var en sån där stund där jag bara stod och log och kände att allt slit i träningen faktiskt syns. Att hon är så otroligt duktig. Att vi utvecklats så mycket.

Och just därför känns det nästan ännu mer surt att det var behållarsöket som ställde till det.

Behållarsöket… där diplomet försvann

För även om resten av tävlingen kändes så stabil, så kom vi till slut till den delen som gång på gång blir vår akilleshäl:

behållare.

Det var där vi åkte på en felmarkering, och det var den som gjorde att vi tappade diplomet.

Flixie markerade en behållare som flera andra hundar hade markerat innan oss. Hon var tydlig och säker – och jag följde henne.

Men det var fel.

Och där stod jag sen med den där känslan man känner så ofta i Nosework:

“Vi var så nära.”

För återigen var vi bara en gömma ifrån diplom, men den här gången var det inte en missad gömma som fällde oss – utan en felmarkering.

Min nya besatthet: doft eller “hundhistorik”?

Efter tävlingen kände jag ganska snabbt att jag inte kunde släppa det här.

Jag gav mig sjutton på att jag måste bli bättre på att avgöra:

Markerar Flixie på måldoft? Eller markerar hon på andra hundars markeringar och doft?

Så jag började studera våra behållarsök i slowmotion.

Och det var då jag fick en insikt som var både lite jobbig och väldigt nyttig.

Insikten: jag har råkat belöna fel sak

På senaste tävlingen som enbart var behållare markerade Flixie i sista söket på en behållare där andra hundar varit.

Och då var det faktiskt rätt gömma.

Jag belönade henne.

Men i efterhand ser jag ju att det betyder att jag samtidigt kan ha råkat förstärka ett beteende där hon lär sig att:

“Om andra hundar varit intresserade av den här behållaren så kan det vara värt att markera.”

Och i en tävlingssituation med mycket hundar, mycket stress och mycket kontaminering… ja, då kan det bli en fälla.

Det är precis det som hände nu.

Flixie missar aldrig doften – men hon kan markera fel ändå

Det som gör mig så frustrerad (och samtidigt så imponerad av henne) är att Flixie är otrolig på doft.

Hon missar väldigt, väldigt, sällan den behållare som har rätt gömma.

Men hon kan också markera på:

• behållare som andra hundar nosat och markerat på

• behållare som människor tagit extra mycket i

• doftbilder som är “intressanta” men inte är måldoft

Och det är där problemet ligger.

Hon är helt enkelt för duktig på att läsa ALLT.

Ny träning: behållare som andra hundar nosat på

Efter tävlingen började vi träna direkt på det här.

Vi tar med behållare som andra hundar nosduttat på och lämnat sin doft på.

Och ja… de första söken efter tävlingen markerade Flixie på de behållarna.

Vilket såklart var en bekräftelse på att vi hittat exakt det vi behöver jobba med.

Och även om det var lite deppigt att se, så var det också en lättnad.

För när man väl ser problemet tydligt, då går det faktiskt att träna bort det.

Fyra timmar behållare i Knivsta Hundsporthall (utanför Uppsala)

Igår gjorde vi dessutom en riktigt rejäl träningsinsats.

Jag och Flixie träffade några träningskompisar i Knivsta Hundsporthall, strax utanför Uppsala, och vi tränade BARA behållare i fyra timmar.

Fyra timmar av nötande, analyserande, repetitioner och många, många behållare av olika slag.

Det var så otroligt givande.

Vi jobbade med att släcka ut felmarkeringar och hjälpa henne att förstå att det inte är värt att fastna vid behållare som luktar “hund” eller “människa”, utan att det är måldoften som alltid ska löna sig.

Nästa tävling ska behållarna inte få förstöra det

Efter den här tävlingen och efter gårdagens träning känner jag faktiskt mer hopp än frustration.

För det är tydligt att Flixie har allt som krävs.

Hon är snabb, noggrann, arbetsvillig och otroligt doftstark.

Det är inte doften som är problemet.

Det är andar hundars felmarkeringar.

Och det är en träningsfråga.

Paus från behållar-only tävlingar

Jag har också bestämt mig för att vi inte kommer tävla i enbart behållartävlingar på ett tag.

Inte för att jag inte vill.

Utan för att jag inte vill riskera att råka belöna fel beteende igen i en situation där det är extra mycket kontaminering.

Jag vill vara helt säker på att Flixie har strategin:

måldoft = markering

andra hundars doft = irrelevant

innan vi utsätter oss för det igen.

Nosework Uppsala – vi är nära nu

Det här var en sån tävling som faktiskt gav mig en enorm boost.

För även om diplomet inte kom den här gången, så kändes det som att vi hade en riktigt stark dag.

Vi satte:

• Inomhus

• Utomhus

• Fordon (och tog dessutom en tredjeplacering!)

Och när tre av fyra moment sitter så stabilt i Klass 3, då vet man att man är på rätt väg.

Så ja…

Jag blir fortfarande tokig på behållare.

Men vi är nära nu.

Riktigt nära.

Och nästa gång hoppas jag att det är vår tur att få hela vägen in i mål.