I helgen var det äntligen dags för tävling igen efter ett uppehåll. Jag och Flixie styrde kosan mot Ön för en TSM Klass 2-tävling, som dessutom låg ovanligt nära Uppsala. Med hala vintervägar blev bilfärden en del av utmaningen, men väl framme var vi redo att ge vårt bästa – trots att Flixie är skendräktig och inte riktigt sitt vanliga jag.
Behållarsök – Min största utmaning
Vi började med behållarsök, ett moment jag alltid känner lite extra nervositet inför. Det blir inte lättare när väskor ingår, eftersom de ofta skapar en mental blockering för mig. Flixie sökte fint, och vi hittade en gömma snabbt. När tidtagaren ropade "30 sekunder kvar" hade vi ännu bara hittat en gömma, och jag tänkte att det bästa vore att avsluta utan felmarkeringar. Tyvärr pressade jag fram en sista markering precis på slutet – som visade sig vara fel. Där hade det varit bättre att säga ”klar” och nöja sig med den gömma vi hittat.
Inomhussök – Tidig felmarkering
Nästa moment var inomhussök, men även här blev det en tidig felmarkering. Det är alltid frustrerande att missa poängen, men det är också en viktig påminnelse om att vi som ekipage har mer att jobba på. Varje tävling är en lärdom, och även om det inte gick vägen här, tar vi med oss nya insikter.
Utomhussök – Lugn och fokus
Utomhussöket gav oss fyra minuter, och min inställning var att göra ett så rent sök som möjligt utan felmarkeringar. Flixie sökte med ett fantastiskt fokus och hittade en av de två gömmorna. Den andra gömman låg på en plats där jag misstänkte den kunde finnas, men Flixie lyckades inte reda ut exakt var den var. Trots det kändes det som ett riktigt bra sök.
Fordonssök – Avslutade på topp! 🚗
Helgen avslutades med fordonssöket, och här glänste Flixie! Hon var i sitt esse, superfokuserad och säker. Hon hittade båda gömmorna utan problem, och vi avslutade söket med ett SSE (Särskilt Samspelt Ekipage). Det var en riktig höjdpunkt och en fin avslutning på dagen!
Reflektioner och lärdomar
Att tävla i Nosework är alltid en blandning av utmaningar och framgångar. Den här helgen blev en påminnelse om vikten av att lita på sin hund, hålla huvudet kallt och acceptera att allt inte alltid går som planerat. Trots några missar är jag otroligt stolt över Flixie – hon visar gång på gång vilken fantastisk hund hon är, även när hon inte är på topp.
Nu blickar vi framåt mot fler träningar och tävlingar, med nya lärdomar i bagaget. Tack till arrangörerna på Ön för en välordnad tävling och till alla tävlande för en härlig stämning!
Comments