Nosework klass 3-tävling i Märsta - trötta huvuden och varma tassar

Fyra dagars intensivt läger i Borlänge, noll vila och 28 grader i skuggan och dessutom en busig valp hemma. Vi åkte till Märsta med en trött matte, en arbetande men seg Flixie och ganska dåliga förutsättningar. Det här är en ärlig genomgång av vad som gick fel – och vad vi faktiskt gjorde rätt.

Hur påverkar värme och trötthet nosework-tävlingar?

Kort svar: mer än man vill erkänna. Både hund och förare tappar skärpa. Koncentrationen sviktar. Beslut blir sämre.

Fordonssök – klantigt från start

Vi började med fordonssök. Redan här satte jag tonen… på fel sätt. Jag missade att säga “färdig” eftersom jag inte hörde när det var 30 sekunder kvar. Helt onödigt – jag hade ju klocka på mig. Sådant ska inte hända.

Flixie jobbade på fint, systematiskt och med bra fokus. Hon hittade egentligen båda gömmorna men orkade inte riktigt reda ut den ena så vi missade en gömma. Ett okej sök från hennes sida, men inte tillräckligt för att väga upp mitt slarv.

Behållarsök – vår akilleshäl (men också en vinst)

Behållarsöket gick i ett ridhus med nylagt spån. Perfekt distraktion. Flixie fick tydligt spån i näsan, men hon höll ihop arbetet riktigt snyggt.

Hon hittade två av tre gömmor. Vid en tredje visade hon intresse – en plats där många tydligen felmarkerade. Men hon släppte och gick vidare. Ingen chansning. Ingen felmarkering. Det är stort. Träningen har verkligen satt sig där vi som haft väldiga problem med att Flixie felmarkerar där andra hundar markerat eller visat intresse!

Missen då? Starten. Jag vet ju att hon inte alltid går igång direkt. Ändå gick jag inte tillbaka på slutet som jag brukar. Mitt fel. Resultat: 2 av 3 gömmor och noll felmarkeringar.

Inomhussök – klassiskt förarmisstag

Här var det svalt och skönt. Flixie gick in och tog första gömman snabbt och med en snygg utredning. Tydlig, stabil, exakt så jag vill ha henne.

Sedan fastnade vi längst in i lokalen. Jag började tänka “hög gömma” istället för att läsa hund. Och så gjorde jag det jag alltid säger att jag inte ska göra: jag sa “markerat” utan en faktisk markering.

Det är ett rent förarfel. Inget annat.

Utomhussök – fem minuter i gassande sol

Sista momentet. 28 grader. Fem minuter.

Flixie jobbade på. Inte med sin vanliga energi, men hon gav inte upp. Hon hittade en halvhög gömma i skugga. De andra två missade vi.

Jag kan inte begära mer av henne i de förutsättningarna. Det här var en dag där hon gjorde sitt jobb – och jag inte riktigt gjorde mitt.

Tre saker vi tar med oss

1. Rutiner slår allt när man är trött

   Klocka. Tidskoll. Startstrategi. Jag kan inte “känna mig fram” i klass 3.

   
   

2. Flixie chansmarkerar inte längre

   Behållarsöket visar det tydligt. Hon släpper där andra hundar markerat. Det är värt väldigt väldigt mycket.

   
   

3. Jag måste läsa hund – inte miljö

   Inomhussöket var ett skolboksexempel. Tänk mindre. Titta mer.

   
   

Vad gör vi nu?

Vi tar några steg tillbaka i träningen och skärper detaljerna. Mer självkontroll för mig och mindre gissningar.

Vill du bygga samma grund som gör att hunden blir doftsäker och miljöstark, så börjar allt i rätt miljö och små grupper. Vi tränar det här i vår grundkurs i nosework i Uppsala (max 5 ekipage, eukalyptus som grunddoft).

Har du redan grunderna på plats finns nästa steg i våra fortsättningskurser där vi börjar jobba mer mot klass 2 och 3 med lagerblad och lavendel.

Nästa tävling? Vi kommer igen. Lite klokare, lite noggrannare – och förhoppningsvis lite mer utvilade.